När Peggy är åtta år säger hennes pappa att de ska åka på en resa. De tar sig djupt in i en tysk skog till ett litet ruckel till stuga. Väl där berättar Peggys pappa att resten av världen har gått under och det är bara de två kvar. I stugan får de överleva på det som finns i skogen och roa sig med det som finns till hands. De kämpar för att överleva både snöstormar och sommarens torka. Nio år senare är Peggy tillbaka i London hos sin mamma och ska lära sig att leva det vanliga livet igen. Hennes pappa har dött och hon måste acceptera att allt han berättade var en lögn. Hon får möta gamla vänner igen och dessutom har hon en bror som hon inte kände till.Denna vackra och samtidigt så mörka berättelse liknar mest en saga tycker jag. Det är mycket sagoelement med i den också. Vi har den stora, mystiska skogen med den lilla stugan och den lilla flickan som blir lurad. Peggy kallar sig faktiskt Punzel, efter Rapunzel. En del som jag tycker mycket om är när Peggy lär sig spela piano. Pappan har tagit med sig ett musikhäfte men de har inget piano så Peggy får spela på bordet. Först ritar de tangenter och sedan bygger Peggys pappa ett piano åt henne. Det är ett ljudlöst piano det med men det har rörliga tangenter och Peggy har lärt sig sjunga noterna. En sak som slår mig är hur mycket Peggy beter sig som vilken tonåring som helst, även om hon lever i helt andra förhållanden. Hon är trotsig och bråkar med sin pappa och när hon blir arg rymmer hon sin iväg. Den är både vacker och sorglig som en bra saga ska vara och något av det bästa jag läst på länge. Our Endless Numbered Days är Claire Fullers debutroman och jag ser verkligen fram emot att läsa hennes nästa bok, Swimming Lessons som kommer ut i början av nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar